18 november 2017

Denna blogg har bytt namn och återfinns numera på www.firstmorning.se

 


13 februari 2017

Kroatien, juni 2016

 


Medresenär & foton: PDA

Period: 16-30/6 2016
Flygbolag: SAS
Hotell: Villa Ragusa Vecchia (Dubrovnik),  Remisens Hotel Epidaurus (Cavtat)





 
Vår tvåveckorsresa till Kroatien i juni 2016 börjar lätt kaotisk med att SAS piloter strejkar i fem dagar. Vi sitter med hjärtat i halsgropen och försöker hitta alternativa flyg ner till Dubrovnik, men alla är fullbokade eller svindyra. Vi förlorar både humör och sömn över detta. Som tur är avbryts strejken en och en halv dag innan vi ska resa, så det hela ordnar sig, men hjälp vad stressande detta var.
Gamla Stan
Inflygningen över Dubrovnik är vacker, man ser hela Gamla Stan häva sig ut från fastlandet med sina smala gränder och terrakottafärgade tak. Vi åker med bussbolaget Atlas från flygplatsen till Dubrovnik på 20 minuter för 40 kuna/50 kr per person. Biljetter köper man vid utgången och bussen står precis utanför. Bussen tar oss till torget vid Pile, den norra porten till Gamla Stan, men våt hotell ligger precis utanför den södra porten, Ploce, så vi drar våra resväskor rakt igenom på kullerstensbelagda gator.
Terrassen Villa Ragusa Vecchia
Villa Ragusa Vecchia har bara fyra gästrum och vårt är det enda med privat terrass. Vi blir överförtjusta i detta lilla hotell och framför allt i den enorma gemensamma terrassen med havsutsikt. Den får vi praktisk taget för oss själva under vår vistelse. Läs vår recension på Tripadvisor här.
Mala Buza Bar
Det blåser för fullt denna första dag i Dubrovnik och när vi sitter på Mala Buza Bar alldeles utanför muren, undrar vi förskräckta hur vi ska kunna åka båt en hel vecka i så här pass höga vågor. Vi ser båtar ute på havet som nästan ser ut att kantra.  Det är inte utan att man blir lite orolig. Vi har ju hyrt in oss på en båt som ska ta oss till fem öar i den kroatiska skärgården, men med sådant här hårt väder ser det inte ut att bli någon njutbar resa direkt. En god drink får oss att tänka på annat – det är ju trots allt några dagar kvar tills vi ska kasta loss.
Stradun i dagsljus
Stradun på kvällen
För över 15 år sedan var jag i Dubrovnik med min mamma och jag har längtat tillbaka ända sen dess. Det var kärlek vid första ögonkastet då och visst infinner sig samma sorts känsla även nu, staden ser likadan ut, men mängden turister har ökat dramatiskt. Huvudgatan Stradun är packad med människor och souvenirbutikerna är många fler nu än då. Klart att det händer mycket på 15 år, Dubrovnik är verkligen ett populärt resmål och det är lätt att förstå varför.
Östra delen av staden

Dubrovniks yngre befolkning

Bättre än trappmaskinen på gymmet!
  
Den marmorglänsande och något hala Stradun ger Gamla Stan en lyxigt och inbjudande lyster och charmiga gränder med branta trappor letar sig upp mot den omgärdande muren. Vi går runt och fotar människor som bor och lever här, katter som sover på konstiga ställen och de smala gatorna, medan vi insuper atmosfären och bara mår bra i värmen.
Småbåtshamnen
Det är varmt i Dubrovnik och vi badar både på Banje Beach söder om Gamla Stan och på DanceBeach på den norra sidan. Vi föredrar Dance Beach där lokalbefolkningen badar. På kvällarna äter vi god mat, tittar på fotbolls-EM och äter ost och skinka på altanen när solen gått ner.
Utsikt från uppgången vid Pile Gate
2 km lång stadsmur

En välkommen uteservering för de räddhågsna!
Promenaden på muren minns jag som en höjdpunkt på resan hit för 15 år sedan, men min höjdrädsla har förstärkts under åren och jag är inte alls bekväm när vi klättrar upp för de branta trapporna vid Pileporten. Fram till den första serveringen är muren ganska låg och höjdrädslan extremt påtagande, men efter en öl och med högre väggar på båda sidor om promenaden, känns det tryggare och jag kan äntligen njuta av utsikten över staden och det glittrade havet.
Fästningen Lovrijenac
 
Minčetatornet i bakgunden
Adriatiska Havet


Terrakottatak
Hela rundan är 2 km lång och tar ca 2 timmar i lugn takt. Det finns minst tre uppgångar till muren och det är bäst att ta turen så tidigt som möjligt på morgonen eller när solen börjar gå ner. Vi började gå kl. 9.30 och när vi närmade oss slutet runt lunch var det kokhett där uppe, så vatten och keps är ett måste.
"Kaptenen" kastar loss
 

Efter tre dagar i Gamla Stan tar vi bussen till Dubrovniks hamn och kliver ombord på Dalmatinka, en 23 meter lång träbåt med kapacitet att ta 20 personer. Det finns 10 hytter och vi bor på övre däck i en mycket liten hytt med våningssäng och en liten toalett med stockholmsdusch. Den nedre sängen är bred nog för två personer, så det är väl meningen att man ska kunna sova tre stycken här. Vi använder dock överslafen som förvaringsutrymme och funderar över hur tre personer skulle kunna få plats här när det är så trångt att vi två nästan kliver på varandra.
Våra sydafrikanska medpassagerare
Första natten sover vi på båten när den fortfarande ligger i hamn. Själva incheckningen fördröjs flera timmar eftersom båten är försenad från Split på grund av hård sjö. Vi skulle checka in kl. 13, men får gå ombord först kl. 18. Under en fördrink får vi bekanta oss med våra medresenärer: ett gäng på 11 pensionärer fån Sydafrika och deras guide Mandy. Det är ett glatt gäng, men vi känner oss något malplacerade!
Lunch på båten
Frukost och lunch ingår hela veckan och den första kvällen även middag. Kocken Svetlana lyckas laga riktigt goda luncher med små medel och det är alltid trerätters till lunch. Frukosten är kontinental och består av mjölk och flingor, bröd, smör och ost. Några morgnar får vi yoghurt och ägg också. Sydafrikanerna har betalat för engelsk frukost och får lite lyxigare skaffning.
Gott om plats

Deckarläsande soldyrkare
Klockan 8 tuffar båten ut ur hamnen och kaptenen, en tystlåten medelålders man, styr mot veckans första ö Mljet. Vinden har lyckligtvis mojnat och det är nästintill helt vindstilla. På akterdäck finns ett bord och två träsoffor under ett solsegel och där sitter sydafrikanerna hela veckan i skuggan vilket innebär att vi har hela soldäcket för oss själva. De skyr solen och vi dyrkar den. Innan första stoppet i byn Pomena på Mljet stannar vi till för att bada och äta lunch. Det är lite svalt i luften och det är bara Pda och Paul från Johannesburg som vågar sig på ett dopp.
Den lille badaren

Mljets nationalpark
I huvudorten på Mljet, Pomena, hyr vi cyklar i tre timmar för 240 kr och cyklar 8 kilometer runt öns insjö. Resten av båten har bokat in sig på en tur till öns kloster som ligger på en ö i sjön. Vi nöjer oss med att stanna till vid en klippa mittemot klostret och kasta oss i vattnet efter en svettig cykeltur. På kvällen äter sydafrikanerna Captain’s Dinner, men vi går iland och äter på en restaurang i hamnen. Mljet är en sömning liten ö utan nattliv, så kl. 22.30 sover hela båten.
Gamla Stan på Korcula


Halvön Peljesac i bakgrunden

Kapten Nemo?

 
Nästa dag åker vi i tre timmar till ön Korcula. Det är mulet när vi kommer fram och det har börjat blåsa igen. Lunch intas på båten, men vi äter middag i Gamla Stan. Vi tar en tur med en semi-ubåt, men ser inte mycket till liv under ytan, det är mestadels bara grått och det mest intressanta är väl en gammal handduk som ligger på botten! Lite roligt var det ändå att åka ubåt och det var dessutom väldigt billigt – 80 kr per person för 40 minuter och vi var helt ensamma där nere. Efter middagen delar vi på en flaska vin och tittar på fotboll i en bar. På natten störs vi av ett gäng australiensare som för ett jäkla liv i båten bredvid. Detta är dock bara början blir vi snart varse.
Utsikt över staden Hvar från Spanska Fortet

Staden Hvar på ön Hvar
Om de två första öarna var små och sömniga är den tredje ön Hvar helt annorlunda. Det tar sex timmar att åka hit, så kaptenen kastar loss redan kl. 7 på morgonen. Det blir inga sovmorgnar på denna resa inte. Efter omröstning bestäms det att vi äter lunch på ön och middag på båten, ett beslut som vi inte känner oss helt nöjda med, men vi viker oss för majoriteten. Visst, det är inga problem att äta tillsammans med de andra på båten, vi har ju ett eget bord och allt, men kvällarna har vi helst för oss själva. Nåväl, vi börjar med att leta oss upp till Spanska Fortet på berget bakom stan. Det är stekhett i solen och tungt i uppförsbacken, men vi får en fin utsikt där uppe.
Badhus vid hotell Amfora
Efter lunchen går vi i 10 minuter längs strandpromenaden norrut till en stenstrand vid hotell Amfora. Där badar och snorklar vi i det underbara vattnet tills det är dags att gå tillbaka till båten för en dusch innan middagen.

Trstenik

Vår fjärde ö är en halvö vid namn Peljesac. Byn Trstenik som vi övernattar i är verkligen pytteliten, här finns tre restauranger och en affär och det är helt dött. Vi försöker oss på en promenad bakom byn, men det finns inget att se. Inte ens stranden är särskilt bra. På kvällen har majoriteten än en gång bestämt sig för en ändring i matschemat: denna gång att vi ska äta grillat lamm för ett tillägg av 250 kronor per person. Det är ett överpris för den mat vi får, fett och smaklöst, och sydafrikanerna, som ju är vana vid braai ser märkbart besvikna ut.
 
Båtar på rad
En het bris sveper in över oss från bergen och luften blir klibbig och kvav. Båten framför oss kommer från samma rederi, Katarina Line, och där är det party till halv ett då polisen kommer dit och befaller dem att bryta upp. Det är musikförbud efter kl. 23 på kvällarna eftersom man ofta sover i små hamnar och båtarna ligger förtöjda på rad bredvid varandra. Denna natt är det dock musik på tre båtar av fem varav vår båt står för sin beskärda del av oväsendet. Det visar sig att pensionärerna sitter på akterdäck och spelar ABBA framåt nattkröken medan vi ligger i hytten och vrider och vänder oss i svett och inte sover en blund på grund av musiken. När musiken tystnar kan vi dock ändå inte sova. Det är outhärdligt varmt, totalt vindstilla och vi har ingen AC i hytten.


Hamnen på Sipan


Klippbad på Sipan

Vår sista ö, Sipan, är riktigt vacker. På vägen dit stannar vi till runt lunch och badar. Vi ser delfiner på håll. Det är stekhett idag och vi köper med oss lite vatten och öl, rundar viken och spenderar eftermiddagen vid stranden mitt emot hamnen där båten är förtöjd. Vi får middag på båten på kvällen och efter middagen sitter vi på däck, skådar stjärnor och beställer drinkar från barkillen Adam. Förutom Adam, kaptenen, kaptenens son och kocken Svetlana jobbar även en matros på båten vars namn vi tyvärr glömt. De sover i små hytter utan fönster och AC bredvid maskinrummet. Det måsta vara outhärdligt i denna hetta! Vår hytt ligger ändå högst upp på övre däck med fönster åt två håll som vi kan ha öppna på natten. Så här när det är totalt vindstilla hjälper det föga, men att sova under nedre däck måste vara fasansfullt.
Den Dalmatiska skärgården
Sista dagen styr vi kosan mot Dubrovnik igen och lämnar bakom oss ett annalkande åskväder. Än en gång har det bestämts över våra huvuden att vi ska byta ut lunchen ombord mot middag, men denna gång säger vi ifrån och får vår vilja igenom. Vi spenderar mycket hellre vår sista kväll i Dubrovnik på en mysig restaurang än på båten. Majoriteten får således ge sig denna gång.
 
Plaza Lapad
Efter att ha betalat notan för all dryck ombord tar vi bussen från hamnen till en halvö med det ekivoka namnet Babin Kuk och spenderar dagen vid Plaza Lapad innan vi äter en sen middag på den enda restaurangen som inte visar Kroatiens fotbollsmatch.
Vi sover en sista natt på båten. Eller sover och sover. Strax efter halv tre väcks vi av att de australiensiska och sydafrikanska ungdomarna har efterfest på båten mittemot. Det är ett liv utan dess like och Pda ber Adam  att ta hand om problemet vilket han inte gör. Till slut får vi nog och Pda ryter i ordentligt och vips blir det dödstyst. Morgonen efter är han båtens hjälte. Har man otur hamnar man bredvid båtar med riktiga festprissar varje kväll, men vi har faktiskt tur på vår resa, både med väder, vind och partybåtar.
 
Våra fyra sista dagar i Kroatien avslutas i byn Cavtat en kort bussresa söderut från Dubrovnik. Här bor vi på ett franskt all inclusive-hotell precis vid vattnet och spenderar dagarna i solstolen läsandes deckare och drickandes öl ur små plastmuggar. Maten är hyfsat god, hotellet trevligt och havet är blått, varmt och vackert. Läs vår recension om Remisens Hotel Epidaurus här.
Hotellets privata strand. Badskor rekommenderas.
Till Cavtat tar man sig med buss nummer 10 från Dubrovniks hamn. I Cavtats centrum hittar vi ingen taxi, så vi går med våra resväskor i 15 minuter utmed vattnet bort till hotellet. När vi reser hem beställer vi en taxi för en dryg hundring genom hotellet - flygplatsen ligger endast 10 minuter därifrån.
Schysst vy från balkongen
Vår resa är nu slut och Kroatien har varit magiskt! Dubrovnik med sin charm, relax några dagar med all inclusive och veckan på båten avlöpte utan stormigt hav och dryga medpassagerare. Vi kan verkligen rekommendera en vecka i Kroatiens skärgård även om vi ändå tycker att den svenska skärgården är bra mycket vackrare och varierande. Kolla in rederiet Katarina Line och boka en hytt på en båt i kategorin A+ med AC om ni åker mitt i sommaren annars blir det svårt att sova på nätterna!

 

 

 
 

25 januari 2017

17 januari 2017

Gent, Belgien, december 2016

 


Medresenär och foton: PDA
Period: 15-18/12 2016
Flygbolag: Brussels Airlines
Hotell: Sandton Grand Hotel Reylof



Är de någon stad i Europa jag verkligen kan rekommendera så är det Gent i Belgien. Mysigare, pittoreskare och trevligare stad får man faktiskt leta ganska hårt och länge efter. Det är enkelt och billigt att ta sig dit också. Vi köpte flygbiljetter med Brussels Airlines för endast 1 730 kr för två personer och det fyrstjärniga hotellet kostade inte alls skjortan – under 3 500 kr för tre nätter. Att äta och dricka i Gent kostar ungefär som hemma, kanske lite billigare.



Vi flyger från Bromma för första gången någonsin. Bara att flygbussen endast tar 20 minuter istället för 45 till Arlanda känns oerhört lyxigt. Vi landar två timmar och femton minuter senare på Bryssels flygplats Zaventem kl. 22 på kvällen. Visst kan det kännas onödigt att resa på kvällen för att sen bara checka in på hotellet och gå och lägga sig direkt. Är det inte bättre att spara in på den hotellnatten och resa tidigt nästa morgon istället? Nej så tänker inte vi. Vi älskar att kunna kliva upp tidigt den första morgonen på resmålet och ge oss ut innan stället riktigt hunnit vakna till. Dessutom är det oftast billigare att flyga på en torsdagskväll än på en fredagsmorgon. Sedan går det faktiskt åt rätt mycket tid från det man landar tills man har checkat in och hunnit ut för att börja upptäcka och tid är något vi vill ha mycket av när vi reser. Därför väljer vi oftast att åka kvällen innan om de går.
Det är enkelt att ta sig från Bryssels flygplats till Gent. Det är bara att följa skyltningen till tågen, åka två våningar ner, köpa en biljett i luckan eller i en av automaterna, åka ner till perrongen, kliva på tåget och vara framme en timme senare. Tågen går ofta, tider kan man kolla här. Vi har bara två tåg att välja på eftersom vi kommer relativt sent på kvällen, men vi hinner med det första tåget. Vi betalar ca €60 för två personer tur och retur.

Sandton Grand Hotel Reylof

Framme i Gent inser vi att spårvagnen vi hade tänkt att ta in till stan har slutat gå för dagen och ingen taxi finns heller i sikte, så vi får helt enkelt ta våra rullväskor och gå den rätt långa biten till hotellet. 45 minuter senare checkar vi in och får vårt rödvitrandiga rum, duschar av oss resdammet och kastar oss i den grymt sköna dubbelsängen. Sandton Grand Hotel Reylof visar sig vara ett riktigt höjdarhotell, modernt och färgsprakande och med ett spa som vi använder oss av varje kväll. Läs vår recension på Tripadvisor här.

Morgonstund har guld i mun
Följande morgon är vi ute på gatorna innan solen gått upp och promenerar i området runt hotellet. Det är fredag morgon och folk är på väg till sina jobb. Det är detta vi gillar med nya ställen, att se det vardagliga, det som vi själva gör varje morgon, men att vara betraktare istället för utförare. VI har ju faktiskt semester! Staden vaknar sakteliga till liv och det börjar kurra i våra magar. Dags att leta oss fram till det café som jag har googlat fram som den första morgonens frukosthak.
Gravensteen
På vägen mot centrum och dess torg som kallas för Korenmarkt går vi över floden Leie och passerar det medeltida slottet Gravensteen som tornar upp sig ur vattnet och ter sig spöklikt grå mot den alltmer rosafärgade morgonhimlen. Vi hinner tyvärr inte med ett besök på slottet, men det ska tydligen vara väldigt intressant och något man bör göra när man turistar i Gent. Nu är ju inte vi särskilt angelägna om att göra de där turist-måstena när vi reser. I de fall där vi känner att vi ändå vill se vissa sevärdheter, ser vi till att det snabbt blir avklarat så att vi kan koncentrera oss på att hitta det folkliga, det vardagliga, det riktiga. Det är inte alltid så lätt, men vi kommer väldigt nära i Gent.
 
Graslei vid floden Leie. Bakom husen ligger torget Korenmarkt, klocktornet the Belfry samt kyrkan Sant Nicholas.
Det kan vara något så enkelt som att leta upp ett fik där lokalbefolkningen äter sin frukost. Ett sådant hittar vi och det är fullt av kaffedrickande och croissantätande pensionärer som skrattar och pratar högljutt på ett språk som man tycker sig förstå, men som vid närmare lyssning är helt obegripligt. Vi talar förstås inte flamländska, men den dialekt man talar i Gent och som kallas för Gents, avviker tydligen en hel del från de andra östflamländska dialekter som talas i Flandern.


Sint-Niklaaskerk
Vi äter en god frukost för en hundring och känner att vi inte har några måsten att varken se eller göra. Det enda vi har inplanerat är ett antal besök på pubar och restauranger som vi har sett ut i förväg. Ja, en tågresa till Brygge när vi ändå är i krokarna har vi ju planerat in, men mer om det senare. Skönt är det i alla fall att inte behöva stressa runt. Fram för mer resor till städer som inte är sådär jättekända! 



Utsikt från the Belfry. Den gör sig ju i alla fall bra på kort.

Fotografen var tack och lov inte höjdrädd.
Efter frukosten går vi runt bland gator och torg i centrala Gent och får efter ett tag för oss att åka upp i klocktornet the Belfry för att få oss lite utsikt. Utsikt ja - nu är jag både lite lätt hissklaustrofobisk och extremt höjdrädd, så jag fattar egentligen  inte varför jag betalar €8 för att må paniskt dåligt! Upp åker vi i alla fall, det är inte särskilt högt jämfört med bland annat teletornet i Kuala Lumpur, men mina handflator är alldeles blöta av skräck och min blick paniskt flackande när vi kliver ur hissen. Innan jag hunnit ta ett djupt andetag för att lugna mig själv, sätter en gubbe igång med att veva igång klockspelet på högsta möjlig volym. Pda kliver ut på den balkong som omger klocktornet och från vilken man ser ut över staden. Jag står kvar inne i klocktornet, försöker kika ut lite, försöker kliva ut på balkongen, men är inte betongräcket lite lågt och ser det inte lite klent ut? En ångesthjärna är inte att leka med och efter hissturen ner igen, så drabbas jag av en hemulisk huvudvärk helt klart framkallad av stress och en kropp som spänner sig för flykt. Varför utsätter jag mig för dylika ting, varför?


En välförtjänt kopp
Efter denna strapats känner åtminstone jag att det är dags att sitta ner en stund och beställa något drickbart och då gärna något som har ett stänk alkohol i sig. Nerver behöver lugnas! Vi slår oss ner på en uteservering vid Graslei, strandpromenaden längs med floden Leies östra bank och tar in en varsin kopp med ångande varmt glühwine.

 
 
 


De mest magiska dockhusen i stada!
Det är just runt Graslei och på motsatt sida Korenlei som de äldsta och mest fotograferade husen i staden finns. Att så är fallet är inte alls svårt att förstå för de är verkligen magiska. Hela staden är magisk. Det är magiskt att kunna sitta ute den 17:e december i en stad som känns så levande, så bebodd, så vibrerande och samtidigt så ytterst pittoresk och gammeldags. Med dess historiska medeltida byggnader med blyinfattade fönster, snirkliga utsmyckningar och en unik färgskala ter sig hela staden som ett dockhus. Allt skulle kunna vara i miniatyr -  en leksaksstad för väldigt små belgare. Gent är som ett levande museum, men utan att någonsin bli stelt eller upprepande. Det finns alltid något nytt att se, alltid något nytt bakom nästa krök att upptäcka. 





En bidragande orsak till att staden är så promenadvänlig är att det inte finns någon biltrafik att tala om i centrala Gent. Det är även en riktig cykelstad, lite krånglig kanske att cykla på dessa kullerstensgator, men vad gör man inte som fattig student? Husen är låga och staden känns luftig och överskådlig. Floden Leie rinner igenom och öppnar upp staden ytterligare. Det måste vara en fröjd att vara här på våren, försommaren eller hösten när staden lever upp ordentligt och uteserveringarna ligger som pärlband längs kajerna.


Glögg? Nej, julmarknad och vitt vin – som hand i handske.
Det är helgen innan jul och det var meningen att vi skulle åka till en stad med julmarknad. Vi var länge inne på Wien, men så blev det ju nu inte. Gent har en julmarknad, men tiden vi spenderar på den är minimal. Vi stannar till en stund i utkanten av julmarknaden, sätter oss på varsin trästock och sippar på varsitt glas vin medan pariserhjulet snurrar i bakgrunden och folk trängs bland stånden. Att marknaden snarare förstör än förhöjer stadsbilden inser vi snart och ger oss av mot en lugnare del av staden.


Restaurant Amadeus


Smarrig mat, smarrigt vin
Pda har blivit tipsad om en restaurang där vi ska äta middag den första kvällen: Amadeus på Plotersgracht 8/10 i Patershol. Här äter man ribs. Hur många man vill. De är farligt goda och vinflaskan är farligt stor på hela 1,5 liter. Tydligen tar de betalt efter hur mycket vin man tar ur flaskan. Vår vinflaska blir sopslut och när de kommer in med ännu en omgång ribs och bakad potatis är vi tvungna att tacka nej. Vi är kalasmätta. Amadeus rekommenderas verkligen. Maten är suverän och personalen likaså. Restaurangen badar i en mjukt, rosa belysning, det är stimmigt och stojigt och vi har fått ett eget litet hörn för oss själva.  Det enda jobbiga med stället är att ju mer kvällen lider desto osigare blir det och till slut blir det svårt att både se och andas. Det är skönt att komma ut i den friska luften igen efter middagen.
 
Provinciaal Hof; Markt, Brygge


Markt, Brygge

Packat med folk i Brygge


Dagens höjdare: den imponerande julparaden genom Brygge
Tåget till Brygge tar 25 minuter och kostar €8 per person tur och retur. Redan när vi kliver av tåget inser vi att den mysiga känslan som finns i Gent inte kommer att infinna sig här. Ett myller av människor letar sig in mot staden, det är åtminstone ingen risk för att vi ska gå vilse, det är bara att följa myrstigen. Visst är Brygge en vacker stad, men folkmassan förstör så mycket. Det är svårt att hitta i staden och vi går faktiskt vilse när vi väl är inne i Brygge, irrar runt i en labyrint av gator och tror hela tiden att vi ska hitta det stora torget bakom nästa krök. Vi hittar fram till slut och mitt på torget huserar julmarknaden, men det går inte ens att komma in i den för alla människor som trängs framför stånden. Dagen räddas av den proffsiga och jättelånga julparaden som slingrar sig fram genom gatorna med både hästar och får och allehanda bibliska figurer.

Brygge fick sitt uppsving efter filmen In Bruges med Colin Farrell. Innan dess var staden säker helt underbar att besöka, men nu är den totalexploaterad och överskattad. Colin Farrells rollfigur har inte mycket till övers för Brygge och vi är benägna att hålla med. Jag skulle råda att man undviker Brygge under högsäsong. Troligtvis är här turister året om, men runt jul och på sommaren är det säkerligen som mest invaderat. Såsom man kan ha svårighet att se skogen för alla träd, ser man inte staden för allt folk. Det blir snarare en stressad upplevelse än en angenäm sådan. Tre timmar står vi ut att vara i Brygge innan vi tar tåget till Gent igen.
 
Cykelpub

En mycket udda upplevelse får vi den sista kvällen när vi kliver in på den märkliga puben vars namn vi inte vet och inte heller skulle avslöja om vi visste. Vi vill helt enkelt inte att den ska bli något turistjippo. Från utsidan ser den ut som ett skrotupplag och det blir inte bättre när vi kommer in. Snarare tvärtom. I en litet rum sitter sju personer på träbänkar bland bråte, kartonger och skrot. I taket hänger cyklar i alla skick, storlekar och åldrar. Det är mörkt och smutsigt och alldeles, alldeles, ja vad ska man säga, annorlunda. Det är tomten själv som äger detta ställe - en äldre man med vitt hår och vitt skägg och rutiga flanellpyjamasbyxor som ber oss sitta ner och hämtar öl åt oss. ”Drick bara ur flaska” har vi blivit tillsagda av vår tipsare. Puben har flera gånger varit tvungen att stänga på grund av osanitära förhållanden: man har fått sitta utanför puben, men inte inne i den. Pda får dock ett glas med hemmabryggd julöl, men hittills har han överlevt. En pratglad och skapligt sinnesförvirrad belgare talar med oss om Thailands nya kung, om cyklarna i taket, om att han äger stadens största och lyxigaste lägenhet och om Jean-Claude van Damme som han förstås känner mycket väl. Nästa gång ni kommer ser jag till att Jean-Claude är här!






Vi älskar Gent. Staden har allt man kan begära av ett ultimat weekend-mål. Man kan promenera överallt, stora delar är bilfria, maten är god, restaurangerna och pubarna är många, människorna är trevliga, husen är vackra och det finns lagom mycket att se. Vi åker gärna hit igen och det säger vi inte om alla platser. Skippa Brygge, åk till Gent istället och slipp trängsel och turisthype. Universitetsstaden Gent är en levande stad, inte ett museum, men ibland känns den som på låtsas. Den är helt enkelt för vacker för att vara sann!
Några saker att tänka på when in Gent:
  • Se till att ha god tid på er när ni ska flyga hem. På grund av terrordådet på flygplatsen Zaventem i mars 2016 måste man gå igenom en extra säkerhetskontroll när man kliver av tåget. Den tar lång tid att komma igenom då den är provisorisk och inte särskilt effektiv.
  • Det finns inga taxibilar på gatorna. Be hotellet beställa en bil.
  • Det är långt från centrum till centralstationen. Spårvagn nr 1 går dit, men tidtabellen är lite sisådär. Inga spårvagnar går efter midnatt.
  • Ta ett direkttåg till flygplatsen. Många tåg stannar vid flertalet stationer på vägen och ibland måste man även byta tåg i Bryssel.
  • Restaurangerna serverar lunch mellan kl. 12-14 sedan stänger köket och öppnar igen kl. 18.