13 februari 2017

Kroatien, juni 2016

 


Medresenär & foton: PDA

Period: 16-30/6 2016
Flygbolag: SAS
Hotell: Villa Ragusa Vecchia (Dubrovnik),  Remisens Hotel Epidaurus (Cavtat)





 
Vår tvåveckorsresa till Kroatien i juni 2016 börjar lätt kaotisk med att SAS piloter strejkar i fem dagar. Vi sitter med hjärtat i halsgropen och försöker hitta alternativa flyg ner till Dubrovnik, men alla är fullbokade eller svindyra. Vi förlorar både humör och sömn över detta. Som tur är avbryts strejken en och en halv dag innan vi ska resa, så det hela ordnar sig, men hjälp vad stressande detta var.
Gamla Stan
Inflygningen över Dubrovnik är vacker, man ser hela Gamla Stan häva sig ut från fastlandet med sina smala gränder och terrakottafärgade tak. Vi åker med bussbolaget Atlas från flygplatsen till Dubrovnik på 20 minuter för 40 kuna/50 kr per person. Biljetter köper man vid utgången och bussen står precis utanför. Bussen tar oss till torget vid Pile, den norra porten till Gamla Stan, men våt hotell ligger precis utanför den södra porten, Ploce, så vi drar våra resväskor rakt igenom på kullerstensbelagda gator.
Terrassen Villa Ragusa Vecchia
Villa Ragusa Vecchia har bara fyra gästrum och vårt är det enda med privat terrass. Vi blir överförtjusta i detta lilla hotell och framför allt i den enorma gemensamma terrassen med havsutsikt. Den får vi praktisk taget för oss själva under vår vistelse. Läs vår recension på Tripadvisor här.
Mala Buza Bar
Det blåser för fullt denna första dag i Dubrovnik och när vi sitter på Mala Buza Bar alldeles utanför muren, undrar vi förskräckta hur vi ska kunna åka båt en hel vecka i så här pass höga vågor. Vi ser båtar ute på havet som nästan ser ut att kantra.  Det är inte utan att man blir lite orolig. Vi har ju hyrt in oss på en båt som ska ta oss till fem öar i den kroatiska skärgården, men med sådant här hårt väder ser det inte ut att bli någon njutbar resa direkt. En god drink får oss att tänka på annat – det är ju trots allt några dagar kvar tills vi ska kasta loss.
Stradun i dagsljus
Stradun på kvällen
För över 15 år sedan var jag i Dubrovnik med min mamma och jag har längtat tillbaka ända sen dess. Det var kärlek vid första ögonkastet då och visst infinner sig samma sorts känsla även nu, staden ser likadan ut, men mängden turister har ökat dramatiskt. Huvudgatan Stradun är packad med människor och souvenirbutikerna är många fler nu än då. Klart att det händer mycket på 15 år, Dubrovnik är verkligen ett populärt resmål och det är lätt att förstå varför.
Östra delen av staden

Dubrovniks yngre befolkning

Bättre än trappmaskinen på gymmet!
  
Den marmorglänsande och något hala Stradun ger Gamla Stan en lyxigt och inbjudande lyster och charmiga gränder med branta trappor letar sig upp mot den omgärdande muren. Vi går runt och fotar människor som bor och lever här, katter som sover på konstiga ställen och de smala gatorna, medan vi insuper atmosfären och bara mår bra i värmen.
Småbåtshamnen
Det är varmt i Dubrovnik och vi badar både på Banje Beach söder om Gamla Stan och på DanceBeach på den norra sidan. Vi föredrar Dance Beach där lokalbefolkningen badar. På kvällarna äter vi god mat, tittar på fotbolls-EM och äter ost och skinka på altanen när solen gått ner.
Utsikt från uppgången vid Pile Gate
2 km lång stadsmur

En välkommen uteservering för de räddhågsna!
Promenaden på muren minns jag som en höjdpunkt på resan hit för 15 år sedan, men min höjdrädsla har förstärkts under åren och jag är inte alls bekväm när vi klättrar upp för de branta trapporna vid Pileporten. Fram till den första serveringen är muren ganska låg och höjdrädslan extremt påtagande, men efter en öl och med högre väggar på båda sidor om promenaden, känns det tryggare och jag kan äntligen njuta av utsikten över staden och det glittrade havet.
Fästningen Lovrijenac
 
Minčetatornet i bakgunden
Adriatiska Havet


Terrakottatak
Hela rundan är 2 km lång och tar ca 2 timmar i lugn takt. Det finns minst tre uppgångar till muren och det är bäst att ta turen så tidigt som möjligt på morgonen eller när solen börjar gå ner. Vi började gå kl. 9.30 och när vi närmade oss slutet runt lunch var det kokhett där uppe, så vatten och keps är ett måste.
"Kaptenen" kastar loss
 

Efter tre dagar i Gamla Stan tar vi bussen till Dubrovniks hamn och kliver ombord på Dalmatinka, en 23 meter lång träbåt med kapacitet att ta 20 personer. Det finns 10 hytter och vi bor på övre däck i en mycket liten hytt med våningssäng och en liten toalett med stockholmsdusch. Den nedre sängen är bred nog för två personer, så det är väl meningen att man ska kunna sova tre stycken här. Vi använder dock överslafen som förvaringsutrymme och funderar över hur tre personer skulle kunna få plats här när det är så trångt att vi två nästan kliver på varandra.
Våra sydafrikanska medpassagerare
Första natten sover vi på båten när den fortfarande ligger i hamn. Själva incheckningen fördröjs flera timmar eftersom båten är försenad från Split på grund av hård sjö. Vi skulle checka in kl. 13, men får gå ombord först kl. 18. Under en fördrink får vi bekanta oss med våra medresenärer: ett gäng på 11 pensionärer fån Sydafrika och deras guide Mandy. Det är ett glatt gäng, men vi känner oss något malplacerade!
Lunch på båten
Frukost och lunch ingår hela veckan och den första kvällen även middag. Kocken Svetlana lyckas laga riktigt goda luncher med små medel och det är alltid trerätters till lunch. Frukosten är kontinental och består av mjölk och flingor, bröd, smör och ost. Några morgnar får vi yoghurt och ägg också. Sydafrikanerna har betalat för engelsk frukost och får lite lyxigare skaffning.
Gott om plats

Deckarläsande soldyrkare
Klockan 8 tuffar båten ut ur hamnen och kaptenen, en tystlåten medelålders man, styr mot veckans första ö Mljet. Vinden har lyckligtvis mojnat och det är nästintill helt vindstilla. På akterdäck finns ett bord och två träsoffor under ett solsegel och där sitter sydafrikanerna hela veckan i skuggan vilket innebär att vi har hela soldäcket för oss själva. De skyr solen och vi dyrkar den. Innan första stoppet i byn Pomena på Mljet stannar vi till för att bada och äta lunch. Det är lite svalt i luften och det är bara Pda och Paul från Johannesburg som vågar sig på ett dopp.
Den lille badaren

Mljets nationalpark
I huvudorten på Mljet, Pomena, hyr vi cyklar i tre timmar för 240 kr och cyklar 8 kilometer runt öns insjö. Resten av båten har bokat in sig på en tur till öns kloster som ligger på en ö i sjön. Vi nöjer oss med att stanna till vid en klippa mittemot klostret och kasta oss i vattnet efter en svettig cykeltur. På kvällen äter sydafrikanerna Captain’s Dinner, men vi går iland och äter på en restaurang i hamnen. Mljet är en sömning liten ö utan nattliv, så kl. 22.30 sover hela båten.
Gamla Stan på Korcula


Halvön Peljesac i bakgrunden

Kapten Nemo?

 
Nästa dag åker vi i tre timmar till ön Korcula. Det är mulet när vi kommer fram och det har börjat blåsa igen. Lunch intas på båten, men vi äter middag i Gamla Stan. Vi tar en tur med en semi-ubåt, men ser inte mycket till liv under ytan, det är mestadels bara grått och det mest intressanta är väl en gammal handduk som ligger på botten! Lite roligt var det ändå att åka ubåt och det var dessutom väldigt billigt – 80 kr per person för 40 minuter och vi var helt ensamma där nere. Efter middagen delar vi på en flaska vin och tittar på fotboll i en bar. På natten störs vi av ett gäng australiensare som för ett jäkla liv i båten bredvid. Detta är dock bara början blir vi snart varse.
Utsikt över staden Hvar från Spanska Fortet

Staden Hvar på ön Hvar
Om de två första öarna var små och sömniga är den tredje ön Hvar helt annorlunda. Det tar sex timmar att åka hit, så kaptenen kastar loss redan kl. 7 på morgonen. Det blir inga sovmorgnar på denna resa inte. Efter omröstning bestäms det att vi äter lunch på ön och middag på båten, ett beslut som vi inte känner oss helt nöjda med, men vi viker oss för majoriteten. Visst, det är inga problem att äta tillsammans med de andra på båten, vi har ju ett eget bord och allt, men kvällarna har vi helst för oss själva. Nåväl, vi börjar med att leta oss upp till Spanska Fortet på berget bakom stan. Det är stekhett i solen och tungt i uppförsbacken, men vi får en fin utsikt där uppe.
Badhus vid hotell Amfora
Efter lunchen går vi i 10 minuter längs strandpromenaden norrut till en stenstrand vid hotell Amfora. Där badar och snorklar vi i det underbara vattnet tills det är dags att gå tillbaka till båten för en dusch innan middagen.

Trstenik

Vår fjärde ö är en halvö vid namn Peljesac. Byn Trstenik som vi övernattar i är verkligen pytteliten, här finns tre restauranger och en affär och det är helt dött. Vi försöker oss på en promenad bakom byn, men det finns inget att se. Inte ens stranden är särskilt bra. På kvällen har majoriteten än en gång bestämt sig för en ändring i matschemat: denna gång att vi ska äta grillat lamm för ett tillägg av 250 kronor per person. Det är ett överpris för den mat vi får, fett och smaklöst, och sydafrikanerna, som ju är vana vid braai ser märkbart besvikna ut.
 
Båtar på rad
En het bris sveper in över oss från bergen och luften blir klibbig och kvav. Båten framför oss kommer från samma rederi, Katarina Line, och där är det party till halv ett då polisen kommer dit och befaller dem att bryta upp. Det är musikförbud efter kl. 23 på kvällarna eftersom man ofta sover i små hamnar och båtarna ligger förtöjda på rad bredvid varandra. Denna natt är det dock musik på tre båtar av fem varav vår båt står för sin beskärda del av oväsendet. Det visar sig att pensionärerna sitter på akterdäck och spelar ABBA framåt nattkröken medan vi ligger i hytten och vrider och vänder oss i svett och inte sover en blund på grund av musiken. När musiken tystnar kan vi dock ändå inte sova. Det är outhärdligt varmt, totalt vindstilla och vi har ingen AC i hytten.


Hamnen på Sipan


Klippbad på Sipan

Vår sista ö, Sipan, är riktigt vacker. På vägen dit stannar vi till runt lunch och badar. Vi ser delfiner på håll. Det är stekhett idag och vi köper med oss lite vatten och öl, rundar viken och spenderar eftermiddagen vid stranden mitt emot hamnen där båten är förtöjd. Vi får middag på båten på kvällen och efter middagen sitter vi på däck, skådar stjärnor och beställer drinkar från barkillen Adam. Förutom Adam, kaptenen, kaptenens son och kocken Svetlana jobbar även en matros på båten vars namn vi tyvärr glömt. De sover i små hytter utan fönster och AC bredvid maskinrummet. Det måsta vara outhärdligt i denna hetta! Vår hytt ligger ändå högst upp på övre däck med fönster åt två håll som vi kan ha öppna på natten. Så här när det är totalt vindstilla hjälper det föga, men att sova under nedre däck måste vara fasansfullt.
Den Dalmatiska skärgården
Sista dagen styr vi kosan mot Dubrovnik igen och lämnar bakom oss ett annalkande åskväder. Än en gång har det bestämts över våra huvuden att vi ska byta ut lunchen ombord mot middag, men denna gång säger vi ifrån och får vår vilja igenom. Vi spenderar mycket hellre vår sista kväll i Dubrovnik på en mysig restaurang än på båten. Majoriteten får således ge sig denna gång.
 
Plaza Lapad
Efter att ha betalat notan för all dryck ombord tar vi bussen från hamnen till en halvö med det ekivoka namnet Babin Kuk och spenderar dagen vid Plaza Lapad innan vi äter en sen middag på den enda restaurangen som inte visar Kroatiens fotbollsmatch.
Vi sover en sista natt på båten. Eller sover och sover. Strax efter halv tre väcks vi av att de australiensiska och sydafrikanska ungdomarna har efterfest på båten mittemot. Det är ett liv utan dess like och Pda ber Adam  att ta hand om problemet vilket han inte gör. Till slut får vi nog och Pda ryter i ordentligt och vips blir det dödstyst. Morgonen efter är han båtens hjälte. Har man otur hamnar man bredvid båtar med riktiga festprissar varje kväll, men vi har faktiskt tur på vår resa, både med väder, vind och partybåtar.
 
Våra fyra sista dagar i Kroatien avslutas i byn Cavtat en kort bussresa söderut från Dubrovnik. Här bor vi på ett franskt all inclusive-hotell precis vid vattnet och spenderar dagarna i solstolen läsandes deckare och drickandes öl ur små plastmuggar. Maten är hyfsat god, hotellet trevligt och havet är blått, varmt och vackert. Läs vår recension om Remisens Hotel Epidaurus här.
Hotellets privata strand. Badskor rekommenderas.
Till Cavtat tar man sig med buss nummer 10 från Dubrovniks hamn. I Cavtats centrum hittar vi ingen taxi, så vi går med våra resväskor i 15 minuter utmed vattnet bort till hotellet. När vi reser hem beställer vi en taxi för en dryg hundring genom hotellet - flygplatsen ligger endast 10 minuter därifrån.
Schysst vy från balkongen
Vår resa är nu slut och Kroatien har varit magiskt! Dubrovnik med sin charm, relax några dagar med all inclusive och veckan på båten avlöpte utan stormigt hav och dryga medpassagerare. Vi kan verkligen rekommendera en vecka i Kroatiens skärgård även om vi ändå tycker att den svenska skärgården är bra mycket vackrare och varierande. Kolla in rederiet Katarina Line och boka en hytt på en båt i kategorin A+ med AC om ni åker mitt i sommaren annars blir det svårt att sova på nätterna!

 

 

 
 

4 kommentarer:

Linda, 155cm.se sa...

Vilket matigt inlägg om en ställe jag verkligen vill åka till. Tack!

Madeleine Krans sa...

Tack, kul att höra! Ja, åk! Kroatien är underbart! :)

Christine - 29° sa...

Verkligen ett matigt inlägg. Och Kroatien har jag sneglat på länge och nu hamnade det ännu längre upp på listan. :)

Madeleine Krans sa...

Tack Christine! Ja, hela Balkan är helt suveränt! :)